0 produkter
0 kr
Stevia
Stevia är en planta som växer vilt i Sydamerika och från vars blad man kan utvinna stevioglykosider - ämnen som är upp mot 300 gånger sötare än socker. Stevioglykosider är ett populärt sötningsmedel, men vad är det egentligen och vilka fördelar har det gentemot socker? I denna artikel får du lära dig mer om stevia och du får också tips på hur du kan använda denna söta växt hemma i ditt eget kök.
- Historia & bakgrund
- Fördelar
- Användning
Stevia är ett naturligt sötningsmedel.
Historia & bakgrund
Stevia, eller sötflockel som det också heter, kommer ursprungligen från nordöstra Paraguay och har ungefär 280 olika underarter. Man tror att urinvånarna i nordöstra Paraguay använt stevia i mer än 1500 år, både som skönhetsprodukt och som livsmedel. Stevia har historiskt sett länge även använts som kosttillskott i dessa områden, bland annat vid tillfälliga problem med uppkörd mage, trötthet och hudproblem. Någon gång runt år 1800 tros vetskapen om stevia ha spridit sig till Brasilien och Argentina. Stevians fader sägs dock vara en italiensk doktor vid namn Moisés Santiago Bertoni, en botanist som ägnade många år att forska om sötflockelplantan. I början av 1900-talet blev stevian mer känd och man började då också att odla växten. 1908 sägs den första skörden ha ägt rum och därefter pågick ett långvarigt projekt om att få stevian att slå igenom i livsmedelsbranchen. I Japan började man använda stevia omkring år 1970, men det dröjde till 2008 innan USA följde samma spår. I Sverige har stevia (stevioglykosider) varit godkänt som livsmedelstillsats sedan december 2011.
Det är dock mycket viktigt att man skiljer på stevia och så kallade stevioglykosider. Växten stevia är inte godkänd att använda som tillsats i livsmedel, varken i färsk eller torkad form. Däremot stevioglykosider, som är söta ämnen som utvinns ur steviaväxten, är godkända som livsmedelstillsats. Stevioglykosider, eller E960, har genomgått många prövningar och bedömts som säkert att användas som sötningsmedel. Stevioglykosiderna är mycket söta, upp mot 300 gånger sötare än socker. Den art av stevia som används för sin sötma heter Stevia rebaudiana och denna odlas idag framför allt i Sydamerika, Kina, Japan och Indien.
Framställning
Att få fram stevioglykosiderna ur steviabladen är en omfattande process som kräver många olika steg. Steviabladen läggs inledningsvis i 50-60 grader varmt vatten där de får dra i knappt en halvtimme. Denna blötläggning upprepas vanligtvis två eller tre gånger varefter bladen torkas. Efter torkningen blandas bladen med någon form av lösningsmedel för att de söta ämnena ska extraheras fram ur bladen. I detta steg använder man vanligtvis butanol eller isobutanol, men i sämre fall används ämnen som bensen, kloroform eller hexan.
Efter extraktionen filtreras de söta ämnena för att ge en fastare massa. Med hjälp av alkohol ändrar man sedan konsistensen tills man har en önskvärd sådan. De söta ämnena kyls sedan ner för att det ska bildas kristaller av stevioglykosider och dessa kristaller separeras sedan från vattnet genom att de tvättas med alkohol. Med hjälp av vatten, joner, alkoholer och filter renas och filtreras stevioglykosiderna varefter de upphettas till drygt 100 grader för att steriliseras. Det sista steget är sedan spraytorkning.
Stevioglykosider marknadsförs ofta som ett naturligt sötningsmedel och visst har de sitt ursprung i den gröna växten stevia, men framreningen av de söta ämnena kräver många steg och involverar många kemikalier.
Fördelar
Stevioglykosider har flera fördelar jämfört med socker, där de främsta och viktigaste är att stevioglykosiderna inte innehåller några kalorier och att de heller inte påverkar blodsockret. För personer som vill undvika fluktuationer i blodsockerkurvan kan stevioglykosider med andra ord vara ett bra alternativ. Även personer som vill undvika socker och/eller dra ner på kalorierna kan dra nytta av stevioglykosider.
Man har inte hittat något som tyder på att stevioglykosider skulle ha några negativa hälsoeffekter, men den Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) rekommenderar trots det ett övre gränsvärde på 4 mg/kg kroppsvikt/dag. Detta motsvarar ungefär tre liter läsk (sötad med stevioglykosider) för en vuxen person som väger 60 kg, eller en liter läsk för ett barn som väger 20 kg. Forskningsresultaten är dock ofta motsägelsefulla, men sedan 1970-talet då stevioglykosiderna började användas i Japan har man inte sett några negativa bieffekter av dem. Det verkar dock som att steviaglykosiderna kan påverka belöningssystemet i hjärnan, precis som när vi äter socker, vilket i teorin skulle kunna få oss att vilja äta mer sött. Resultaten här är dock relativt motstridiga och ännu verkar forskarna inte vara helt överens om detta.
Användning
Stevioglykosider används ofta som tillsats, då framför allt i produkter där man önskar få ett lägre kaloriinnehåll, exempelvis i glass, snacks, läsk, kakor, såser, sylt, saft och dietprodukter. Men stevioglykosider finns också att köpa i form av bordssötningsmedel och steviaextrakt. Dessa finns att köpa i koncentrerad form som pulver och droppar, men också i en mindre koncentrerad form där sötman motsvarar den hos strösocker. Den utspädda varianten passar bra att använda till bakning eftersom volymen blir densamma som när man använder socker och man då slipper ändra i receptet.
Om man vill baka kalorisnålt eller utan socker kan stevioglykosider vara ett alternativ. Stevia innehåller i stort sett inga kalorier och påverkar heller inte blodsockret, vilket gör att det kan användas även av diabetiker.
